Jag fick tidigt imorse frågan av en kollega om jag kunde komma på EN enda sak vi människor måste göra genom hela livet för att överleva.

Smått halv risig och inte speciellt road över frågan som jag misstänkte skulle va ett dåligt skämt, satt jag uppkrupen i kontorsstolen med kaffekoppen mellan händerna och svarade oengagerat vad jag tyckte var ett självklart svar, ANDAS!

När detta visade sig vara fel erkände jag mej lättat besegrad och förväntade mej en mindre idiotförklaring med tillhörande hånflin.

Istället säger han; "VAL! Vi måste göra val genom hela livet för att kunna överleva!"

Och naturligvis har han helt rätt. Allt vi gör påverkas av de val vi gör, medvetet eller omedvetet.

Detta svaret visade sig bli mer och mer uppenbart för varje timme som gick detta dygnet.

Ditt, mitt, vårt, deras val, osv..

Att göra ett aktivt val innebär för mej också ett ansvar. Först och främst gentemot dej själv men också med en tanke på de människor som kan tänkas påverkas av de val du gör. Att någon påverkas av dina val kan vi tycka är upp till var och en att välja. Men vi kan inte komma ifrån det faktum att den tjugan jag lägger varje torsdag i någon frivilligorganisations insamling någon gång leder till att någon (oavsätt var den hamnar) får nytta av den.

Vänd på det och säg att jag inte lagt den där. Hade alla som vanligtvis skänkt en slant valt att inte bidraga längre hade frivilligorganisationerna kunnat tacka för sig och lägga ner sin verksamhet. Jag kan bara tala för mej själv när jag säger att jag ofta inte tänker i så långa led.

Jag tror att vi måste acceptera och inse att våra val påverkar vår omgivning oavsätt vi gör det i all välmening eller inte, frågan som kvarstår är bara hur stor inverkan vi väljer att låta det ha i våra liv?!

Hur gör vi med de val vi önskar att vi aldrig behövde göra? Avstår vi ifrån att välja och lever vidare med de konsekvenser det innebär, med tankar på vad som kunde ha "blivit" om du gjort ett annat val?

Klarar vi av att tänka så eller resonerar vi som en del kanske väljer att göra... "i slutändan står jag mej själv närmast" och ser det resonemanget som ett rättfärdigande. Men är det verkligen så?!

Vem är jag utan det som finns mej nära, och vad är det som är nära utan mej?

Jag kan inte vara Emelie utan de val som skapat den jag är ...det är vad jag väljer att tro!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är det som händer? Jag lever med en hjärna som verkar envisas med att väcka tankar som går att likna med Eruptions på repeat, och jag blir fullständigt dum i hela huvudet! Jag önskar att jag efter dessa 2 månaderna va helt oberörd, att jag fort...

  Händerna nonchalant i fickorna, två spruckna läppar alldeles för nära en ensam och naken microfon....BOOM! Där var jag såld! Året 1997: Jag var 12 år och mina kompisar lysnade på spice girls. Jag förstod det aldrig...ett gäng tjejer som påminde o...

Råkade somna i solen idag...låg och lyssnade på veckans pod´s från LMp3. Skönt men vilken ångest det gav. Lika glad över att jag lyssnade lika mycket ångrara jag att jag gjorde det. Det ena programmet fick mej att komma till insikt med att jag in...

Här får man om inte annat, lite valuta för pengarna. Men kanske lite väl mycket action för en dag på stranden. Märkte för någon timme sedan att det stod en märklig snubbe och smygfilmade mej under ett parasoll. Killen som hyr ut stolarna (som för öv...

Min solstol är omringad. Av små små monster som skriker, kastar grus och försöker fånga småfåglar med en håv. Vaknade till av att någon står och tittar på mej, tittar upp och ser en liten blond sak räkna körsbären på min handduk. Verkar vara invasion...